Tomtetrigger

Jag trampar på ganska ordentligt med den högteknologiska manicken som jag har under arslet, och jag anar att det går ganska fort med tanke på att jag körde om ett flygplan på vägen, förmodligen en Saab.

Samtidigt som jag cyklade, kollade jag igenom resten av meddelandena på mobilen, simultanförmågan är på topp!
Av meddelandena, vilka alla kom från Berra, fick jag veta att vi från början skulle spela på något som heter Linköping Konsert och Kongress, men av någon anledning hade spelningen flyttats till L'Orient.

L'Orient var tydligen ett ställe där musikstilarna var punk, klassisk rock, hardcore punk, experimentellt, rock, postpunk och lite andra klassiska stilar som man är uppvuxen med.
Så våran, som jag har förstått det, lite speciella glidarjazz måste passa alldeles utmärkt på ett sådant här ställe.

Sen framkom det också av meddelandena att vi var en trio. Det var alltså jag, Berra och Berra's lumpar polare Holm, han heter Lasse Holm,vilket var ett passande namn på en musiker, men han kallas bara Holm,vilket var naturligt i lumpen där nästan alla blev tilltalade med efternamn.

Äntligen framme i Linköping, hur svårt kan det vara att hitta hit, glasögat?!
Efter det att jag har bekantat mig med alla Linköpings gator kommer jag fram till L'Orient.
 
Utanför står Berra och Holm och väntar, det är hyfsat bråttom nu, inte långt kvar till tre slaget.
Vi rusar in genom en bakdörr på L'Orient. Vi hinner att snacka ihop oss i några sekunder, då visar det sig att det är Holm som ska lira på den cello som jag har kånkat runt och svurit åt (lycka till med stråken, lol), Berra på trummor och jag ska naturligtvis spela trumpet som den Satchmo jag är.

Där stod vi nu ”tre gringos” på väg in på en scen där publiken var förväntansfull.
Berra stod beredd att äntra scenen, hypernervös med ångestkänslor,
jag stod där och hade ÅNGEST OCKså och HOLM var den sista pusselbiten.

The End