Tomtetrigger

Detta är en berättelse uppdelat i 10 stycken avsnitt, skriven och skildrad av två olika personer. Varje avsnitt skrivs av en person, men följs sedan upp av den andre berättaren i nästkommande del, vilket gör att berättelsen på det viset blir helt oförutsägbar. En berättare skriver från Ånge och den andre från Stockholm, vilket utsökt leder oss till titeln av hela berättelsen; Ångest.

Kapitel 2

Jag greppar och tar tag i det jag är nästan övertygad om är mitt bagage, jag fortsätter att rusa i den riktning där jag tror att det finns en stor och härlig EXIT skylt.

Jag vet att tågdörrarna har öppnats, eller jag är nästan övertygad om att dom är öppna.

Helt säker kan man ju aldrig vara, men av dom ljud jag hörde, så är jag i princip säker på att dom är öppna.

Det värker i armen, jag fortsätter att rusa...

Mitt bagage är tungt, det är ju bara en axelväska och en cello!

Hur kan det vara så tungt?

Cellon kan ju inte väga mer än 10 kilo och väskan... kan väga hur mycket som helst.

Vad är det dom händer?

Jag har inget minne om någon väska, än mindre om någon cello.

Varför ligger det en lapp med texten ….det här är ditt bagage, och glöm för allt i världen inte den otympliga cellon!????

Jag hoppar av tåget i ren desperation in i det okända med mitt blytunga bagage, jag är på fast mark, men mitt minne är totalt tomt, ungefär som världens största pissoar innan dom har börjat använda den.

Fortsättning följer...