Ångest (del 4)
Detta är en berättelse uppdelat i 10 stycken avsnitt, skriven och skildrad av två olika personer. Varje avsnitt skrivs av en person, men följs sedan upp av den andre berättaren i nästkommande del, vilket gör att berättelsen på det viset blir helt oförutsägbar. En berättare skriver från Ånge och den andre från Stockholm, vilket utsökt leder oss till titeln av hela berättelsen; Ångest.
Kapitel 4
Fan, det här var inte bra, jag inser nu att det var jag som hade skrivit lappen och att grejerna inte skulle av här i Norrköping, utan dom skulle till Linköping.
Varför har jag en tågbiljett till Norrköping?
Jag tar upp tågbiljetten ur fickan i mina shorts, jag granskar biljetten uppifrån och ned. Där texten med min startdestination ska stå, syns endast en brun fläck, jag luktar på biljetten, blockchoklad ?!
Jag måste ta mig till Linköping, det är snöstorm ute, kombination shorts och snöstorm är inte så bra.
Jag letar reda på en toalett,där jag går in och byter om till armanikostymen som låg i väskan, den spänner lite över bröst och höft och den kanske inte passar så bra ihop med gymnastikskorna i storlek 36 heller, men värmer säkert en del med tanke på snöstormen som väntar när jag går ut.
Jag letar igenom väskan och alla fickor jag kan hitta i jakt efter pengar, men jag hittar inte en krona. Jag går ut ur stationsbyggnaden, jag tittar mig omkring, jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Hur ska jag ta mig till Linköping utan pengar?
Efter ett tag när snöandet avtagit lite grann ser jag att det är en park, lite längre bort på andra sidan vägen. Jag går över vägen och bort till parken, där ser jag en scen som man förmodligen använder för uppträdande när det är säsong. Jag fick en ide', jag behöver pengar för att ta mig till Linköping, jag har en armanikostym, en cello och en scen framför mig.
Jag börjar sakta vandra mot scenen...
Fortsättning följer...
Haha, snöstorm man tackar :) bra skrivet din lilla spelevink
