På resande fot, del 1
Lämnade rakvattnet med X2000 och förståndet i behåll, men det skulle inte ta längre än 8 mil för än man var tillbaka i det sinnestillstånd man är van vid. Total hjärnblödning.
Det var i bistron som min vanliga otur började. Mitt Mastercard fungerade så klart inte, och killen bakom disken drog mitt kort fram och tillbaka i kortläsaren som om det vore en Jack Vegas maskin i finanskris. Nu har jag väll 14 reserverade belopp när jag kommer hem tänkte jag och betalde kontant istället, och chansen för att få tillbaka pengar för eventuella feldebiteringar på mitt kort känns ju ungefär lika stor som att jag skulle börja bajsa guld imorgon.
Jag anländer Gävle efter några timmar och rusar in på stationen eftersom bytestiden bara var på en timme. Jag menar, man vet ju aldrig vad som kan hända på en timme. Jag har klantat bort längre bytestider utan problem vid tidigare tillfällen, så en timme i Gävle ska man väl kunna supa bort.
Väl inne på stationen så fanns det en maskin med blandade godsaker som man kunde handla i. Reklamaffischen som promotade maskinen hängde bredvid och där kunde man tydligt läsa:
“Här kan du betala med samtliga kort”.
Där stod man full i hågen, med ett sockersug av ej dess like och försökte desperat att stoppa in samtliga kort man ägde på en och samma gång bara för att beskrivningen var just sådan. Det gick ju så klart inte. En kvinnoröst inifrån maskinen säger något i stil med, “det vart visst något fel här”. Ja, det kan du ju hoppa upp och slå ihop dina feta halvskinkor på att det vart, tänkte jag. Lite muttrande vart mitt gensvar “taskig beskrivning“, “kan jag få tillbaka samtliga av mina kort tack“. Behöver jag säga att det vart inget godis…?
Resan mot Falun vart ospännande och det mest revolutionerande som hände var väl att biljetten faktiskt vart klippt denna gång, nytt rekord för Tågkompaniet, så grattis till er. Framme där hade jag svarttaxi som väntade på mig och som skulle ta mig till min tillfälliga bostad.
Väl på plats var etableringen av min röv bestämd, nämligen tv-soffan. Jag var tydligen också ett inlasat objekt som skulle ta hand om installationen av de nya digitalprogrammen som lite lägligt tillkommit den lägenhet som jag nu befann mig i. Inga problem för mig, jag har ju mött enorma framgångar då det kommer till maskiner och teknikaliteter, speciellt denna dag (det var ironi för den ovane läsaren, det kommer att komma mer av den varan framöver, så det är lika bra att ni vänjer er). Samtidigt ska jag säga att man naturligtvis gärna hjälper till som uppskattning för den fina gästfrihet man blir tillägnad sig, med andra ord ville jag inte riskera att bli utkastad p.g.a. mitt ohyfs.
Installationen gick tämligen smärtfritt, i alla fall om man räknar bort dom 3 rundor till Onoff som var nödvändiga för att hitta grejer som passade. Alla parter nöjda och belåtna. Vad säger man. Maskin vs Människa 2-1.
/Neo
