Tomtetrigger

Detta är en berättelse uppdelat i 10 stycken avsnitt, skriven och skildrad av två olika personer. Varje avsnitt skrivs av en person, men följs sedan upp av den andre berättaren i nästkommande del, vilket gör att berättelsen på det viset blir helt oförutsägbar. En berättare skriver från Ånge och den andre från Stockholm, vilket utsökt leder oss till titeln av hela berättelsen; Ångest.


Kapitel 7

Ursäkta, men känner jag dig, frågade jag lite förvånat. Det är ju jag, Benny, känner du inte igen mig, svarade korvgubben. Han hade även en låda på magen för den som är intresserad av detaljer. Jag förklarade hela situationen för Benny om min minnesförlust, mitt eviga bagagesläpande, samt mitt förhoppningsvis tillfälliga kruppjuck inne på Hennes & Mauritz dam avdelning där jag tydligen gått vårdslös bärsärkagång med de få kontanter jag hade.

Okej "Satchmo" svarar Benny, så om jag har förstått det hela rätt så behöver du alltså ta dig till Linköping på snabbast möjliga vis, du är totalt black, går omkring släpandes med en cello över halva stan, och så ledes även haft grova tankar om att konvertera till transvestit. Det sistnämnda förklarar ju åtminstone sminket och tangatrosorna som sticker upp ur byxorna. Tur för dig så går jag precis av mitt pass om 5 minuter så då kan du få åka med mig, jag åker med företaget då jag är på resande fot och precis på väg till en föreställning utanför Linköping som vi anordnar. Kränga korv gör vi bara som extraknäck. Du förstår, jag jobbar som clown och vi har vår cirkusvagn ståendes bara 300 meter längre ner, och med tanke på hur du ser ut i fejan så har du en given plats i den.

Vi började traska neråt gatan mot cirkusvagnen. Jag tyckte det såg lite prekärt ut med korvlådan på magen och dom gigantiska clownskorna på det. Ett snedsteg med dom och man vet aldrig i vilken stadsdel han landar. Jag vågade dock inte säga något till honom då man förmodligen själv såg ut som Barbapapas okrönte kusin. Allt jag kunde hoppas på var att han ur trafiksäkerhetsynpunkt i alla fall tar av sig skorna och lådan om det är han som kör cirkusvagnen.

Väl på plats i cirkusvagnen tog det inte lång tid innan vi var på rull mot Linköping! Dom hade en ny chaufför som dom kallade för "glasögat", jag gjorde inga större reflektioner över detta, och ville heller inget veta. Vagnen var full av cirkus folk och stämningen på topp. Det spelades "Benny Hill theme" på repeat och det fanns förfriskningar av alla dess slag, men mest glad var jag över att vara i sällskap med folk som känner mig, och dessutom på väg mot Linköping, eller...?

Fortsättning följer...

ps: Haah!