Tomtetrigger

Dan före dopparedan är en torsdag i år och parkbänksittardag i Högalidsparken, därför sitter två frusna själar på bänken och väntar på bättre tider.

Det är Z och jag som sitter och väntar, kanske lite tidigt, men det är Tomten vi väntar på. Vilket flyt att det bara är minus 16 grader och att parkbänkarna i Högalidsparken alltid är uppvärmda. Med andra ord håller vi på att frysa arslet av oss. Man får väl hoppas att inte traditionens makt är så stor, för då kommer Tomten först i morgon och Z och jag kommer att förvandlas till reklampelare för ishotellet i Jukkasjärvi.

Jag kom ihåg en vinter någon gång på 80-talet som var väldigt kall. Vi var ett gäng som hade varit på Engelen i gamla stan och när vi skulle åka hem var tanken att ta en taxi. Det var 20 minus grader och det fanns lika många taxibilar som det finns pingviner på nordpolen. Bra ide'er föds alltid på lördagsnätter, så vi började gå mot centralen för att som det heter, ta en taxi på vägen, vi kunde lika gärna joinat kycklingarna på kronfågels fryslager.

Som sagt, mitten på 80-talet, inga mobiltelefoner, ingen "fri" taxi, det brukade alltid vara svårt att få tag på taxi på helger, eftersom dom inte var lika många till antal som dom armeer av festprissar som var ute på lördagsnätterna. Om det hade funnits internet då, så hade den mest googlade ordet varit taxi, när man hade skrivit taxi i sökmotorn så skulle googles förslag vara taxi var god dröj. Man hade önskat att det hade varit tvärtom, hej jag ringer från taxi, kan ni skicka en festprisse till gamla stan! No problem, kommer en på rotmos.

Det var tur att Z hade tagit med sig pepparkakor och kanske framförallt varm glögg, man hade önskat att vi hade haft några värmedynor att sitta på i väntan på Tomten.En bit bort ser vi en person som är på väg emot oss, med luva släde och skägg, det måste vara Tomten, nej det var en äldre dam med rullator. Vi ringer till Tomtens mobil, det kan man göra nu för tiden, svaret vi får är taxi var god dröj, nää, Tomten kan inte nås för tillfället.

Så vi sitter huttrande kvar på bänken under vårat barrträd och längtar efter Tomten som två små barn, med vetskap om att julafton är i morgon.

/Svenne

Tomten och jag satt på parkbänken i Högalidsparken och väntade på Z. Anledningen till att Z var sen, var enligt honom själv, när vi pratades vid i telefon, att han satt hemma vid datorn och glömde då bort tiden. Det är lite typiskt Z att inte kunna passa tiden, så var det redan när vi gick i skolan, Z kom ofta försent till lektionerna och fick kvarsittning som straff. Så man skulle kunna säga att Z gick längre i skolan än oss andra, fast jag vet inte om han har lärt sig mer för det, men det kan ju bero på att han sov en hel del på lektionerna.

Man kan också säga att det var Z som fick mig och Tomten att börja prata om tiden för att just fördriva den samma. Tomten hade många funderingar om ämnet, det hade han haft redan som liten och det hade blivit fler med tiden, hans funderingar om tiden var ungefär så här.

Förr i tiden hade man tid för annat, annat är det nu för tiden, nu för tiden har man inte tid, för man har annat att göra, göra annat har man inte tid för, i alla fall inte nu för tiden. När tiden står stilla har vi tråkigt, om vi har tråkigt så får vi mer tid, tid är pengar, ju tråkigare vi har desto mer pengar får vi.

Så man skulle kunna anta om Z bara hade suttit hemma och haft det tråkigt istället för att slå på datorn, och slösat bort dyrbar tid framför skärmen, så hade han förmodligen kommit i tid och samtidigt sparat pengar, inte bara åt sig själv, utan även åt Tomten och mig. Eller!?

Det är först nu som jag börjar inse att personer som är arbetskygga eller fritidsfixerade är mobila vinstdrivande företag som är extremt sparsamma.
När jag tiitar upp mot Högalidskyrkans stora klocka, så visar den att tiden har runnit iväg ganska fort och att Z borde ha varit här för längesen, och att det var väldigt länge sedan tuppen som satt högst upp i kyrktornet hade gjort något väsen av sig, han har kanske inte haft tid.

Tomten hade ärenden som han var tvungen att uträtta så han hade inte tid att vänta på Z längre, så nu var det jag och inte Z som satt på kvarsittarnas bänk.

Hur fan gick det till?

/Svenne

Tre visa män på vandring genom Högalidsparken en torsdagskväll i september.

Tomten, Z och jag andas in den luft som för oss är minnenas luft.

Vi går på välkänd mark och minner oss tillbaka till en tid som var bekymmersfri, rolig och spännande. Vi stannar till vid statyn "Flickan med hopprep" som ligger nedanför kyrkan.

När vi nu stod framför statyn, så fick den oss alla tre att minnas en speciell händelse som utspelades under våran skoltid. Sommarlovet var slut och första året på högstadiet hade börjat. Vi hade alla tre sett henne vid ett flertal tillfällen på skolgården, det hon hade gemensamt med den staty som vi nu många år senare stod och tittade på, var ett hopprep.

Hon var några år äldre än oss, det tillsammans med att vi tyckte att hon var otroligt vacker och samtidigt lite mystisk och annorlunda, gjorde att hon blev väldigt spännande för tre stycken sjundeklassare.

Det var frukostrast, Tomten, Z och Jag står och snackar, samtitidigt som vi tittar på flickan med hopprepet, plötsligt kommer hon fram till oss och frågar om vi vill hänga med på ett äventyr, vilket vi mumlade fram ett tydligt ja i kör till.

Hon tar spets ner i tunnellbanan, med tre drömmare i bakhasorna, vi åker till Mariatorget, sedan går hon in på Tempo på Hornsgatan och vi följer efter.

Under hela färden har hon lekt med sitt hopprep, eller man skulle kunna säga har gjort konster, ungefär som en jonglör, fast med hopprep. Vi tittar på henne, vi tittar på hopprepet, sen tittar vi på henne igen. Vi är helt förblindade.

Hon tar ned rycksäcken som hon har med sig, samtidigt som hon går genom varuhuset och gör konster med hopprepet fyller hon ryggsäcken med kläder, när hon är på väg ut ur varuhuset utan att betala, ropar en vakt efter henne, hon börjar springa med vakten efter sig, vi följer efter ut på gatan, precis när vi kommer ut på gatan kommer ryggsäcken flygandes i luften och hamnar framför våra fötter.

Vi ser flickan springande göra konster med sitt hopprep, med vakten jagandes bakom.

Det var sista gången vi såg henne. Vi står kvar utanför varuhuset med ryggsäcken framför oss, efter ett tag kommer vakten flåsande tillbaka. Han tar ryggsäcken, och vi får snällt följa med in på kontoret på förhör, eftersom vi tydligen var medbrottslingar.

Väl inne på kontoret genomsökte vakten ryggsäcken, och det enda han hittade i ryggsäcken var ett hopprep.

/Svenne

Z var trött och allmänt irriterad trots det fina vädret denna sensommarkväll. Högalidsparken visade sig från sin vackra sida, och det var givetvis torsdag. Det som gjorde Z så irriterad förutom att han var trött, var alla som inte kan ta ett nej, utan fortsätter att tjata om det som dom vill få någon annan att tycka eller köpa.

Z hade fått besök av Jehovas vittne, och det hade inte varit det lättaste att bli av med dom. Man kan ju i och för sig bara slänga igen dörren framför näsan på dom, men sån är inte Z, han är ju en snäll mäniska. Till slut när han hade tröttnat, frågade han Jehovas-snubbarna om dom firade jul, vilket han visste att dom inte gjorde, och då tror ni inte på tomten heller? Det kom givetvis ett samklangigt nej från JV-klanen. Då får det vara, Tomten är min polare skrek Z och slog igen dörren.

Det som fick bägaren att rinna över och fick den timida Z att bli heligt förbannad var att strax efter det att Jehovasmaffian hade gått så ringer det en säljare på dörren. Han ville sälja en säkerhetskedja med brytskydd för ytterdörren. Z sa att han inte var intresserad, men säljaren stod på sig och sa att den kostar "bara" 500 spänn och att han dessutom monterade den direkt utan kostnad.

Svaret från Z var fortfarande NEJ, vilket är ett ord som säljare inte har lärt sig eller förstår, till slut säger Z att han inte har några pengar och om säljaren ville kränga någon kedja så fick han väl återkomma. Svaret han fick var att det är bara idag jag kör på den här sidan stan. So what! Jula säljer dom för 99 spänn.

Tomten berättade att han för något år sedan var inne på att sälja julgranar, vilket skulle passa honom förträffligt med tanke på namn och utseende. Man kan ju bara tänka sig hur scenariot skulle kunna bli om Tomten skulle vara lika påstridig som dom andra säljarna.

Tomten står och säljer julgranar när ett Jehovas vittne kommer gående. Ska du köpa en julgran? Nej, jag firar inte Jul! Såklart du ska ha en julgran, den kostar bara 500 spänn. Nej tack! Tomten börjar jaga Jehovas, bara 500 spänn! Jehovas börjar springa för att undkomma Tomten, men Tomten ger inte upp, bara 500 spänn!

Jehovas springer in i trappuppgången där han bor, när han vänder sig om så ser han inte Tomten längre, han rusar in i hissen, trycker på knappen, när hissen stannar rusar han in i sin lägenhet och låser dörren. En halvtimme senare ringer det på dörren, Jehovas öppnar, det är inte jul men det är Tomten som är på besök. Bara 500 spänn!
I det läget hade nog Jehovas önskat att han hade köpt en säkerhetskedja.

Det är fortfarande vackert i Högalidsparken när vi fyller på våra kaffekoppar.

/Svenne

Det var kallt i högalidsparken denna torsdag och det såg man på Tomten och Z, som hade hela garderoben på sig. Tomten var förbannad, för att det var någon galen bilist som med hög hastighet hade kört ut framför honom så att dom nästan hade krockat.Bilisten kom naturligtvis från vänster och hade väjningsplikt, men hade givetvis noll koll.

Folk beter sig som IDIOTER skrek tomten så det hördes över hela högalidsparken.
Detta fick mig osökt att komma in på en historia som utspelades för drygt ett år sedan.

Jag satt hemma och funderade lite på hur folk beter sig vid pokerborden på nätet, och försökte jämföra det med hur folk beter sig i olika situationer i vardagen.

Vid pokerbordet så uppstår många situationer som gör att många blir upprörda, förbannade och ibland helt galna. Anledningen är förstås i första hand att man förlorar pengar, men framförallt är det sättet man förlorar dom på.

Vanligaste situationen när någon blir förbannad är när det förloras pengar mot någon som spelar väldigt dåligt, samtidigt som spelaren har en enorm tur, eftersom alla pokerspelare förhoppningsvis vet att man spelar med 52 kort, vilket gör att man med lite matematik i många situationer vet eller anar om man ska vinna eller inte, det finns ett antal faktorer till att tänka på, beteendemönster är ett av dessa.

När jag satt där och filosoferade fick jag en ide', den gick ut på att se om jag kunde få alla vid bordet som jag satt och spelade med, att bli så galna och förbannade att dom börjar spela som idioter. Planen var enkel, jag satsar betydligt mycket mer pengar än vad som är standard vid ett pokerbord och det gör jag precis hela tiden oavsett vilka kort jag får.

Inga problem, efter ett tag blev alla så förbannade på på mig att dom riskerade alla sina pengar i princip i varje hand som spelades, och det börjades skrivas saker i chatten som jag inte ens skulle viska till min guldfisk, om jag hade någon, alla vid bordet hade blivit galna helt enkelt, och agerade som idioter precis hela tiden.

Nu hade jag påverkat alla spelare vid bordet så att deras agerande inte gick via hjärnan längre, så jag lutade mig tillbaka och börja spela mitt normala spel igen, och tänkte lite för mig själv, man är hyfsad på att påverka folk, man kanske ska söka jobb på systemet.

Någon månad senare satt jag i bilen på väg hem efter ett norrlandsbesök, det var semestertider och söndag vilket betydde att många var på väg hem från semestern, vilket bidrog till att det blev långa köer även på den 90-väg som jag färdades på, det blev i princip stopp helt enkelt, och givetvis var det bara en fil i vardera riktning.

Det tog inte många minuter innan det kom en bil i hög hastighet och körde om hela kön i fel färdriktning, med risk för frontalkrock, vilket gjorde att andra bilar följde idiotens förfarande utan en tanke på vad följderna kunde bli.

När jag nu satt fast i kön och såg alla dessa idioter riskera liv, genom att dom trodde att det var följa John man höll på med där ute på vägen, slog det mig att jag hade datorn med mig, jag slog på datorn, nu ska det spelas poker, jag menar det är väl lika bra att passa på nu när idioterna är ute på vägarna.

/Svenne

Högalidsparkens tre torsdagsstammisar var på plats på bänken bland bladtappande träd. Tomten, Z och jag satt och diskuterade charterresor, vilken mångfald på resmål det har blivit jämfört med hur det var på 60 eller 70-talet, då utbudet var Mallorca, Kanarieöarna och några ställen till.

När Tomten sa, att numera finns det charterresor till länder och platser över hela globen, blev det av någon anledning en naturlig övergång för Z att börja snacka ryska hockeyspelare från 70-talet, Z började rabbla upp namn på ryska spelare från den tiden, och berättade hur duktiga och överlägsna sina motståndare dom var.


Tomten som inte är så intresserad av ishockey eller ryska spelare, försökte byta samtalsämnen, vilket han smidigt lyckades med genom att komma in på ryska posten.Tomten fortsätter, när vi nu snackar om resor, Ryssland och post så ska jag berätta en historia. Ni kommer väl ihåg Lennart ? Vi jobbade tillsammans i några år.Lennart jobbade 3 månader under somrarna och resten av året var han ute och reste.

Kommer ni ihåg när vi var på fest hemma hos Lennart, att han hade en karta som täckte en hel vägg i vardagsrummet. Med häftstift hade han markerat på kartan dom platser han hade varit på, sedan hade han markerat med häftstift i en annan färg dom platser han skulle resa till. Kartan var totalt täckt med färgglada häftstift.

Lennart berättade om en av dessa resor, som var till just Ryssland.Han var i Moskva, han hade köpt lite souvenirer och någon rysk kaviar, som han tänkte ge till sin bror i present, han hade lagt allt i ett paket, som nu var klart att skickas till Sverige. Det var bara frimärken som saknades plus det att han inte hittade någon Post eller liknande så att han kunde skicka iväg paketet.

När han gick och letade efter posten, så blev han hungrig och gick in på ett ställe för att äta. Där kom han i kontakt med en man som sa att han skulle hjälpa Lennart med hans paketproblem, samtidigt ville mannen ha hjälp av Lennart med att förflytta tre tunga lådor, som mannen uttryckte det, mellan två olika lager.

Det var tre kvarter mellan lagren, när dom hade burit över två av lådorna och skulle hämta den tredje lådan, så ringer en telefon och mannen säger till Lennart, ta den sista lådan du, så tar jag med ditt paket så möts vi utanför det andra lagret. Lennart gör som mannen säger, när mannen inte dyker upp efter ett tag går Lennart tillbaka till lager nr1.

Mannen är försvunnen likaså paketet som Lennart skulle skicka till sin bror.Han går tillbaka till lager nr 2 bara för att konstatera att båda lagren var bommade och reglade.Lennart insåg att han hade blivit lurad.

När Tomtens berättelse var slut så var inte Z sen med att öppna munnen. Hur svårt kan det ha varit att lura Lennart, det måste ha varit rena barnleken, typ ryska posten eller sanning och konka. Han är rolig han, Z. Speciellt i sovande tillstånd.

/Svenne

Jag är sen denna torsdag. När jag kommer fram till Högalidsparken sitter Tomten och Z där och väntar. Det var kanske lite dumt av mig att ta bilen istället för att åka kommunalt, med tanke på det risiga vädret som gjorde att det stundtals blev köbildningar på vägen med anledning av den dåliga sikten.

Väl framme blir det mackor och rykande varm oboy, och en del klagande på vädret från min sida. Z avbryter mig precis när jag hade laddat med mer klagomål på vädergudarna. Det här är väl ett ganska okey väder om man har lite oboy att värma sig med, Z fortsätter att snacka på, ni vet väl att jag jobbade som busschaffis under en period.

Om jag inte minns fel, så vid det här tillfället som jag tänkte berätta om så skulle jag köra en sträcka som jag bara hade kört någon gång tidigare. Det var dimma den dagen, och säger jag dimma så menar jag verkligen dimma, med lite tur så kanske det var 5 meters sikt.

Hur som helst, jag kör ut på motorvägen, ur bussens högtalare ljuder Love is blind med Scorpions, vilket råkade vara mycket passande vid detta tillfälle (var det inte Stevie Wonder som gjorde den?)Jag satt och körde på helspänn och fick anstränga mig till max för att inte missa motorvägsavfarten i dimman som tätnade på allt mer. Lyckligtvis hittade jag rätt avfart och och trots dimman var jag framme i tid till avgång.

När resenärerna hade stigit på, kör jag igenom ett villaområde och upp på motorvägen igen. Det blev svårare och svårare att se vart vägen gick och att se några hållplatser var nästan omöjligt. Det jag visste var att den sista hållplatsen ligger i en ficka på motorvägen. Jag tyckte mig se hållplatsfickan som är min slutdestination, jag svänger av åt höger mot hållplatsfickan och inser i samma sekund mitt misstag.

Det var en motorvägspåfart! Vad gör jag nu? Backar med en 18 meter lång dragspelsbuss på motorvägen i denna dimma eller fortsätter framåt och ser vart jag hamnar. Det fick bli det senare alternativet med den påföljd att jag nu var helt vilse.

Helt plötsligt står det en hel andfamilj mitt i körbanan och blockerar min väg, och dom visar inga tecken på att dom vill flytta på sig. Jag hade hört att änder kan vara riktigt ilskna när dom har ungar med sig, men jag måste vidare, så jag lägger i bromsen, kliver ur bussen och försöker schasa iväg änderna, vilket så här i efterhand kanske inte var det allra bästa beslutet.

Änderna anfaller skoningslöst och jag får rädda mig in i bussen. Det var bara att vänta tills det att änderna behagade att flytta på sig,vilket dom gjorde senare av egen vilja. Inte min! Färden kunde fortsätta! Efter ett tag så kom vi fram till en tågstation, där alla ville kliva av, vilket dom gjorde. Och jag irrade runt i någon timma till innan jag hittade "hem" till garaget.

Väl framme i garaget möts jag av garagechefen som är fly förbannad för att jag inte slutförde min rutt och lämnade av passagerarna på rätt ställe. Han stod och predikade för mig med hög röst, som kändes som en evighet och jag ville bara höra ett ord från hans gapiga mun, och det ordet stavas A M E N.

/Svenne 

Diskussionen var i full gång mellan mig, Z och tomten, vi snackade reklam. Vi hade ätit grillad kyckling och potatissallad i högalidsparken, där marken var täckt av löv denna höstdag.

Det blir väldigt vackert med alla dessa olika färger på löven, nästan som att en konstnär har lagt dom precis så här för att det ska bli en fröjd för ögat.

Tomten hade startat diskussion med att han hade sett någon reklam från ett gym, och att han skulle börja träna för att tappa ett gäng kilon, det fanns ett stort gäng att tappa där, om man så säger.

Han var samtidigt inne på att kanske sluta röka, dels för att det inte är så sunt, och dels för att lättare komma i form.

Det var någonstans här som vi kom in på reklam, Tomten menade på att som rökare idag blir man ju nästan mobbad, man blir portad o.s.v.

I dag ser man knappt någon reklam för rökning, och skulle man se någon, så skulle man möjligen skymta någon cigarett under högar av dödskallar och kanske en djävul på toppen, allt för att skrämmas!

Z var inne på att man kanske skulle lägga in en bild på någon politiker på cigarettpaketen för att verkligen belysa hur skadligt det är att röka.

Tomten menade också att man behöver inte gå tillbaka allt för långt i tiden när reklamen sa att tobak var livsnjutning, och att det till och med var nyttigt,och diverse kändisar försökte få oss att börja röka.

Nu kändes som att det var dags att lägga sig i debatten, och jag är mer inne på att man har sett en himla massa reklam från olika gym, men aldrig sett någon varningstext i samband med den reklamen.

Det kanske skulle vara så att man var tvungen att ha någon slags varningstriangel om man gjorde reklam för något gym också.

Jag menar, på gymmet finns ju en himla massa farliga redskap och man kan ju träna på fel sätt och få men för livet.

Det kan till och med gå så långt att man blir så beroende, att man köper ett eget gym, och innan man hinner blinka är man sambo med någon prinsessa och bor i ett stort slott, och bor man i ett slott så är det extremt stora ytor som måste städas, så då har man varken tid eller ork med något gymmande.

 /Svenne

Satt och funderade lite allmänt om saker och ting denna torsdag när jag satt på tåget på väg till hornstull.

Var det verkligen bättre förr?

Jag tänkte jag skulle ta upp denna intressanta frågeställning med Tomten och Z när jag kommer fram till högalidsparken.

Väl framme så visade det sig att det bara var Tomten som var där, Z var hemma, sängliggandes i feber.

Jag tog upp frågeställningen med Tomten, hans svar blev något i stil med, det är bara ett uttryck och att alla bara klagar. Nej, det svaret kan man inte vara helt tillfreds med. Får alltså försöka komma på lite bättre teorier själv med andra ord.

Dom lyder som följer.

När man var yngre så ställde man aldrig den frågan. Varför?

Men ju äldre man blir desto oftare frågar man sig, var det bättre förr?

Svaret på frågan är att det var bättre förr.

Varför?

Teorin är när man är liten och inte så gammal har man inte lika mycket förr som man kan tycka vara bättre, men ju äldre man blir ju mer förr får man ju tycka det var bättre.

Så skulle man inte tycka att det var bättre förr när man har blivit lite äldre så skulle man ju vara övervägande missnöjd.

Så dom barn och ungdomar som tror att dom som är lite äldre är bakåtsträvare och bara klagar har inte förstått att det är tvärtom.

Så till er säger jag bara, kom igen om ett halvt sekel när ni har skaffat er tillräckligt med förr som Ni kan tycka är bättre.

/Svenne

Solen sken på oss där vi satt i gräset i högalidsparken denna sommardag.

Av någon anledning hade ingen av oss tagit med sig mat och dryck så när vi hade suttit där ett tag i solskenet började magarna klaga.

Så vi bestämde att vi skulle gå till en närbelägen restaurang som hade uteservering.

Apropå 3 stycken som ska käka på restaurang, säger Z helt plötsligt, nu ska ni få höra, och så börjar han att berätta.

Det här utspelade sig för länge sedan, det var 3 snubbar som skulle käka på restaurang och det gjorde dom.

Notan gick på 30 kr och dom här snubbarna skulle betala var och en för sig, så dom betalade alltså 10kr var.

Men sen kom kyparen tillbaka och då visade sig att dom hade räknat fel, summan för mat och dryck skulle vara 25kr och inte 30kr, så kyparen gav dom 5kr tillbaka.

Nu var det inte så lätt att dela 5kr på tre man, så snubbarna kom fram till att dom tar 1kr var vilket blir 3kr och så ger dom kyparen 2kr i dricks.

Så fick det bli. Nu till underligheterna.

Snubbarna betalade 10kr var, dom fick tillbaka en varsin krona, 10-1=9, alltså har dom betalat 9 kr var, 3*9kr= 27kr och så fick ju kyparen 2kr i dricks, 27+2=29kr.

Var har den sista kronan tagit vägen?

Under tiden vi funderade på det så serverades våran mat, och jag satt och funderade om vi hade tillräckligt med växel för att dela notan på tre.

/Svenne

Då satt vi här igen och mindes oss tillbaka till en svunnen tid. Anledningen till att vi satt här på bänken i Högalidsparken är att vi har många barn och ungdomsår gemensamt i dom här områdena på söder i Stockholm.
I vuxen ålder har vi däremot varit utspridda lite här och där, men vi har hela tiden hållit kontakten.

Samtidigt som han svepte en stor mugg kaffe och hade halva munnen full med ostmacka sa Tomten, läste ni det där om köttfärsen som stod i tidningarna för en tid sedan, när journalisten gillrade en fälla och gjorde en liten märkning på köttfärspaketen, och återkom dagen därpå för att se om dom hittade några paket med märkning på, vilket de gjorde och det blev ett himla liv.
Nu finns det knappt en butik som styckar och maler kött själva, allt är fabrikspackat.
Vilka Fegisar!
Tomten fortsätter att mala på mellan tuggorna på ytterliggare ett gäng ostmackor.

Jag jobbade i butik för många år sedan, det var på den tiden man sålde kött bakom disk och styckade köttet på plats, det hände lite konstiga saker på den tiden också, fast det var inte fegt förstås.

Jo så här var det, det var lördag och klockan började närma sig ett, med andra ord stängningsdags, söndagarna var stängt,och man började se en härlig helg framför sig.
Då händer det som brukar hända varje lördag vid stängning, tandberg kommer in i butiken en sekund i ett, som hon alltid brukade göra.
Tandberg var en gumma som kom varje lördag och handlade 1 kg potatis och kotletter eller karré' på slaget 1sekund i ett. Hon gick direkt till potatisen där hon stod och grävde i 35 minuter, dom bästa ligger säkert underst. Sedan kom hon till mig, där jag stod bakom den manuella köttdisken. Jag visste precis vad som skulle ske, jag hade ju jobbat ett antal lördagar förut, och det är precis samma visa varje lördag. Tandberg var ett namn vi hade hittat på, och det berodde på att gumman hade endast en framtand. Där stod hon nu och blottade framtanden och sa, jag ska ha 1Kg karré', den var det ju extrapris på den här veckan.

Nu gällde det att tänka till om man ville komma hem innan helgen var slut, som sagt 35 minuter för 1 kg potatis,så hur många timmar ska då inte det här ta. Det fanns bara en bit karré' kvar så jag tog upp och visade den för henne. Nää den var ju så fet och så var det så mycket ben, har du ingen bättre sade hon. Nu var ju grejen den att det var den sista biten vi hade kvar, vad göra? Det är helg och jag ville hem, så jag fick en ide', vänta jag ska titta om vi har någon finare bit på lager sa jag fast jag visste att vi inte hade någon mer karre' där, jag vände på köttbiten gick ut till Tandberg med samma bit,visade upp den och sa, men den här då, den är väl fin. Tandberg visade upp sitt finaste leende och sa, ja den var jättefin, Jag tar båda.

/Svenne 

Det är torsdag och klockan är strax efter sju på kvällen, det duggar lite grann där vi sitter på en parkbänk i högalidsparken på söder.
Vi brukar träffas där varje torsdag oavsett väder och vind, en ren slump som blev till en tradition.
Det har blivit många torsdagar där nu och som sagt, denna torsdag är inget undantag. Vi har alltid med oss mat och dryck, sedan börjar vi småprata om veckan som har gått, om det har hänt någonting speciellt, ofta brukar det leda till att någon blir påmind om någon händelse som man har varit med om tidigare som kanske var lite speciell, och stack ut från det vardagliga lunket.

Det är dom berättelserna vi tänkte dela med oss av under den här rubriken.

Lite kort bara, Tomten är stor rödhårig och har skägg, därav smeknamnet.
Z är väl hans motpol, en liten kort rackare som förmodligen skulle ha vunnit VM i snarkning, om det fanns ett sådant, så ni förstår väl varför han kallas Z.
Och sedan är det jag som är någonting mitt i mellan.
Alla är vi 40+, men vi har varit yngre.

Så nu vet ni det.

Fortsättning följer!

 /Svenne